HEJ!

Ville är en brun labrador valp på 10 månader.

Det var min pappa som skulle skaffa hund. Han hade pratat om det ett tag och så,men jag var så emot att han skulle skaffa hund. (För han och hans familj jobbar hela dagarna och jag visste att de inte skulle klara en valp). Så det gick lång tid utan att pappa nämnde ämnet så jag trodde att han hade lyssnat på mig.

Men en dag så kom han med ett foto på en brun labrador valp och sa, "Det här är Ville, jag ska åka och hämta honom i göteborg, vill du följa med?" Först blev jag bara mycket chockad och visste varken ut eller in. Men sen börja jag säga hur fel det var m.m.men han hade bestämt sig. Så jag som är världens största djurälskare kunde ju inte säga nej. Så jag följde med till göteborg, med min pappa och lillasyster. Uppfödaren mötte oss på stationen med hunden, vilket verkade mycket konstigt, men alla papper verkade iaf stämma, och vi har inte haft några problem alls med henne så hon var nog bara shysst så vi skulle slippa åka taxi och så :)

Jag fick honom i famnen och han var jordens sötaste lilla chokladbit, jag föll för den lilla sötnosen, han sov i min famn hela resan hem. 

Jag åkte hem på kvällen, och var där och hälsade på som vanligt. (Jag bor hos min mamma, är bara hos min pappa på dagarna.) Han var hur lugn och mysig som helst, i ett par veckor... men han växte och han blev busigare och tokigare, snart var han helt och hållet galen haha. Han var helt tokig. Bet och studsa attakerade och en massa. Och jag som var arbetslös då, fick ta hand om honom på dagarna. Och så hände de som jag bävat för i hela mitt liv. JAG BLEV ALERGISK jag fick flera allvarliga allergichockar, som inte var så trevliga. Jag klarade inte att ta hand om honom, och jag kunde inte vara där i mer än en timme åt gången för att inte bli jättedålig. 

Men jag brydde mig ju om den lilla skiten. Så jag mailade min brors frus morbror Lasse som äger Hundex, och förklade situationen och frågade om det fanns någon plats på hunddagiset. Samma dag ringde hans fru upp och bad oss komma dit och kolla för det fanns en plats till oss. Vi åkte dit och vi gick runt en stund. Sen fick jag gå in och kika medans Ville fick vara ute på gården men personalen. Det var perfekt för Ville och de var så duktiga med honom.

Så veckan efter körde jag dit honom och sen dess har han gått där, och han och jag har gått på vardagslydnad 2 och nu går vi på viltspår, vi tränar också väldigt mycket bara han och jag. 

Han är en helt underbar hund nu. Han behövde bara aktiveras. 

Idag är jag inte alls alergisk så det måste ha varit valppälsen som jag var alergisk emot. :)

Jag och Ville har skapat ett sånt starkt känsloband mellan varandra, jag trodde aldrig man kunde känna ett djur så starkt som jag känner honom. Men jag är så tacksam att jag har honom, och nu bor han hos mig halva veckorna och halva hos pappa, jag kommer säkert få ha honom mera (hoppas jag ;)) Han kom in i mitt liv när jag mest behövde honom. Jag har haft en tuff tid, men pga honom så har den varit bättre och jag har kunnat fokusera på honom istället för det som är jobbigt.

/ Kim

Hej!

I den här bloggen kommer jag skriva om mig och min hund. Om vårat liv tillsammans helt enkelt.

/ Kim